2012 blir 2013

Katt, hund, hund.

Slut på kaffet.

Gott Nytt År.
Hoppas 2013 blir bättre än 2012.

Jag tycker 2012 mest var stress från min sida. Jag måste hitta en väg runt stressen innan den förgör mig.

2012 var året då vi tog 2 nya husdjur. Både en katt och efter mycket tjat och en knytnäve i bordet också en hund till.
Nu efter att katten kastrerats så är jag ganska nöjd med situationen. Med en valp i huset är det full rulle men det var jag medveten om. (Vi får se om vi blir ett djur rikare ännu? Många hävdar att det är vår försvunna katt som rör sig på ett fabriksområde. En fälla ska placeras ut så vet vi mer sen. (Han kommer dock inte att gilla antalet hundar i huset..)

2012 var också året då jag bytte blogg och därmed tappade både läsare och inspis. Vi får se vad som händer med bloggen under 2013. Just nu är den ganska till och ifrån.

Avslappning?

Det är tänkt att vi ska spendera 2h i badhuset medan hundarna är med svärmor. Hon är inte känd för att lyssna precis...
Så då vi åkte så skulle hon och den större ut med sparkkälken. Det var så halt ute att jag vände och gick in i skogen istället.
Hon är inte så stadig längre och skulle ut med en hund som bara skulle iväg efter mig i högsta galopp. Inte det minsta hundvan heller. Jeh..
Jag är beredd på att bege mig ut och leta efter en hund med koppel bakom sig då jag är tillbaka. :(
Avslappnande my ass. Nästa gång blir de ensamma hemma så jag kan få lite mindpeace.
Kan aldrig någon lyssna... ens lite ibland?! :(

Livet är skört

Jag har följt en blogg om en cancersjuk ung kvinna i snart 1 år nu. Jag visste att det gick utför för henne och har inte vågat titta in på bloggen på ett tag även om jag via google-reader såg att den inte uppdaterades längre. Som jag anade så hade hon avlidit för någon vecka sedan.
Även om jag inte kände henne så hade jag läst hennes blogg om hennes kamp mot cancern i nästan ett år. Cancern var immun mot chemotherapy´n och tog snabbt över. 2012 tror man kanske att en ung människa har en större chans än så att vinna cancern, eller iallafall gjorde jag det.
Jag skiter i största delen av julkorten i år och betalar in en summa till något gott ändamål istället.

Tösen

Så här ser hon ut, min julklapp. :)

Fredagstema Lucia

Jag har absolut inga bilder att relatera till detta inlägg med...
I Finland är det bara finlandssvenskarna som firar Lucia. Endast 5,4% av befolkningen alltså, finnarna har ingen Luciatradition.
Det brukar väljas varje stads/bys egen Lucia och sedan finns det också Finlands Lucia. Men jag har aldrig orkat åka och titta på ceremonin.

Lite liknande är det med lussekatter faktiskt. De är inte särskilt utbredda här. Det är mest folk med kontakter till Sverige som brukar baka dem och då jag började baka dem så förstod jag inte vad keso i receptet stod för. Finland har ingen keso, våran cottagecheese heter grynost kom jag på många år senare. Jag tog gräddfil istället och än idag bakar jag dem på gräddfil och de blir ljuvligt goda måste jag säga. :)

Men Lucia var det ja. Min enda kontakt med Lucia i år var på sonens julfest på dagis. (Han var stjärngosse då.) :) Lucia har alltid funnits i skolorna så länge jag minns. Enligt google valdes första Lucia i Finalnd 1950.
Destovärre var vi så försenade till sonens julfest (eftersom sonen tycker om att sitta på wc´n i lugn och ro) att jag glömde kameran hemma så jag har inte ens en sådan bild att visa. :( Jag fick ståplats längst bak och gav därför upp tanken på att använda mobilkameran. Men sonen tyckte att det var en rolig julfest och det är ju det viktigaste. :)

PS... Jag har dessutom skippat julkorten iår.. är jag inte hemsk? ;) Jag hann inte... ! :P

Desiree i Stockholm
Annika i Washington
Erica i Piteå
Karin på Åland
Fourmom i Stockholm
Victoria i Florida
Marianne i Älmhult
Penny vid Vänern
Annika utanför Umeå
Olgakatt i Skåne
Anna FT i Stockholm
Channal i Norrköping
Karin i Stockholm
Jagger
Nilla
Västmanländskan
Christina i Kalifornien
Byfånen
Musikanta
Englundskan
Ann i Alaska

Mamma köper julklappar

Vaför ska mornar vara så hemska?
Hade en riktigt dålig morgon med pojkarna. Tjaffs och tjat pretty much covers it. :( Minstingen drar först på sig handskarna och sedan resten, med resultat att
a) han blir arg för att jag ber honom ta på det andra först
b) han blir arg för att han inte får på sig resten då fingrarna är begravda inuti tjocka handskar.
c) mamma blir arg. :(
Och nu har jag dåligt samvete för att jag blev arg, för de är ju bara barn. Nå de lär ju få sina stora önskade legoförpackningar till jul nu iallafall. De har önskat sig 2 stora a la 80 euro var. Mamma har dåligt samvete.

Mamma köper sin egen juklapp iår. Och jag FUSKAR! Jag får den redan på före jul! Och jag är bokstavligen som ett barn inför julaftonen.
Min julklapp ska heta Fanny! :)

Bild lånad från uppfödaren. Min vovve är den längst till höger.

Då dessa valpar föddes så hade jag egentligen tänkt ta en schnautzerflicka på 8 månader. En hemlös hund som sökte nytt hem. Men eftersom det brast i kommunikationen mellan mig och organisationen så fick jag kalla fötter. Jag skickade 3 mail och fick inget svar under 2 veckors tid. :(
(Ja, jag har fortfarande inte fått något svar! 2 månader sen snart?)

Då hörde jag med uppfödaren till dessa valpar om alla var bokade. Nej, en fanns kvar. Vilken, frågade jag med andan i halsen, för den mörka flickan hade varit min favorit från första ögonblicket. (Jag följde med denna kull från början eftersom deras föräldrar är föräldrar också till min vovve.)
Det var den mörka flickan som var kvar! Det är ju meningen att du ska ha henne, sa min kollega genast! Det tog mig 3 minuter att bestämma mig för att åka och titta på henne 2 dagar senare. Och sen var det ju kört! Jag köpte min nuvarande hund från samma ställe och han är en så underbar liten kille och kontakten med uppfödaren har varit bra hela vägen, så på den fronten hade jag inga tvivel.
Det ska bli så roligt! :)
PS. Nej den mörka är inte mamman utan en annan valp av större modell. ;)